En grym gymdebut!

Så var det igång. Det första gympasset med en personlig tränare - PT. Jag har tidigare alltid tyckt att det där med att ha en PT var en onödig lyx. Hur svårt var det egentligen? Man värmer upp lite, man lyfter lite vikter och sen strechar man. Svårare än så var det inte. Alla mina gymbesök förr (de är inte överdrivet många precis) slutade med att jag fick ont i ryggen, knäna, axlarna eller höften efter ett par gånger. Jag var helt övertygad om att det var min kropp som inte var gjord för att lyfta skrot eftersom de vikter jag använde inte var särskilt tunga. Nej, gym var inget för min kropp. Istället försökte jag mig på spinning och jympapass och betalade årskort på några olika träningsställen för att gå fem-sex gånger innan jag antingen tröttnade eller fick ont någonstans i kroppen. Jag betalar fortfarande för ett årskort på ett ställe som jag inte besökt på över ett halvår.

Samuel instruerar

Att kontakta en PT var absolut ingen självklarhet, inte ens när jag väl gjorde det. Jag hade i och för sig mjuknat något i min inställning till att ha en PT, men det var nog inget för mig. Det som hände var att jag kommenterade en bild på facebook på Mathias Zachau (en personlig tränare som jag inte känner annat än via fb) där han posade med en otroligt vältränad kropp. Jag kan nu erkänna att jag blev sanslöst avundsjuk. Jag är liksom de flesta män (fast de flesta vill bara inte erkänna det) väldigt fåfäng och en snygg vältränad kropp har alltid legat högt på önskelistan. Min kommentar var "var köper man en sån?" och syftade förstås på hur man får en sån kropp. Mathias svarade omedelbart att man skaffar sig en PT. Och då ställde jag frågan som vände upp och ner på en del av min tillvaro: "känner du någon sån i Varberg?" En timme senare fick jag ett personligt meddelande på facebook av PT Samuel Blomgren som föreslog att vi skulle ta ett kostnadsfritt möte i Varberg för att prata igenom vad han kan erbjuda och vad jag egentligen vill göra. Herregud, jag tackade ja i rena förskräckelsen! Inte ville jag väl ha en PT ... eller ville jag det?

Denna är svårare än man tror rent tekniskt. Fokusera blicken på vajern!

Fram till vårt möte gnagde detta i mitt huvud fram och tillbaka. "Jag kan ta hand om dig helt, lägga upp ett schema för kost och träning och vara med dig totalt 35 timmar i ett paketpris för 20.000kr inkl moms". Det var både ett erbjudande och en offert rakt upp och ner. Jag är ju företagare och entreprenör, så det angreppssättet gillar jag helskarpt. Inga onödiga omskrivningar. Min första tanke var att det var för dyrt, men det vågade jag inte säga. Jag sa att det låter intressant, men jag behöver fundera lite på upplägget. Han var en varm och mycket sympatisk människa som lyfter 280kg i marklyft och har bland annat coachat en man som började träna vid 69 års ålder och som nu gör enarms-pushups. Jag var helt såld. Jag ville också göra enarms-pushups innan jag dör, åtminstone en. Jag tänkte på mina oanvända gymkort alla år och kom plötsligt fram till att tjugotusen i det sammanhanget faktiskt inte är så mycket pengar. Missförstå mig inte, det ÄR mycket pengar, men det är en satsning på min hälsa, min fåfänga och faktiskt även en del av en marknadsföring för mitt nya företag, så det får vara värt det. Nu satsar jag på mig själv!

Fatman in action!

Jag fick som jag tidigare skrivit börja med att föra dagbok på min kost. "Allt som ska in ska vägas". Det ställer till det lite ibland, men fungerar i stort rätt bra. Jag har börjat bli väldigt medveten om vad olika saker innehåller för näring, vad det väger, hur mycket energiinnehåll det har osv. Första gymträningen med en alldeles egen PT var tisdagen 23 oktober 2012 och det var en otrolig upplevelse. Jag provade marklyft och utsatte mina ben- och armmuskler för påfrestningar de inte känt på många år och det var underbart. Det gjorde inte alls ont varken under tiden eller efteråt och det var en enorm boost och ville aldrig sluta. Jag förstod då vikten av att lyfta rätt, att alla rörelser måste utföras med en stor precision och mycket kunskap om hur kroppen fungerar, annars får jag ont. Träningsvärken på torsdagen var förlamande trots en effektiv stretching efter träningen. Jag trodde att mina armar aldrig skulle kunna rätas ut, men det var i stort sett borta dagen efter. Och jag vill bara ha mer. Oturligt nog är jag nu på väg till Gran Canaria. Jag ser förstås enormt mycket fram emot min resa, men jag längtar till nästa gymträning, för att se vad jag klarar av. Jo ... de har gym på hotellet:)

Free your mind!