Ibland faller saker bara på plats!

Ibland är det bara så att allt faller på plats. I fredags bestämde jag mig för att gå hem från tågstationen. Det tar ungefär 20 minuter, men den här gången hade jag en tung ryggsäck med dator och träningskläder med mig. Precis innan jag klev på tåget kom jag på att jag hade fått en helt ny ryggsäck av min fru i julklapp med hjul och handtag. Otroligt skönt. Inte så att jag inte orkar eller har problem med ryggen. Inte nu längre i alla fall. Men ni vet, fredag kväll, seg i hela kroppen och knoppen efter en lång och intensiv arbetsdag och man vill bara hem.

 

Började gå med lättade steg genom Varbergs centrum. Det är inte så mycket liv på gatorna en fredag kväll i Varberg när det är kallt, men desto mer inne på krogarna och caféerna. Kungsgatan är krogatan i Varberg. Här finns fem nästan identiska krogar efter varandra. Till och med den asiatiska restaurangen känns som en kopia av de andra, bara delvis annan mat, men annars samma plankstek och samma öl. Men det är ändå något skönt med igenkänningen, livet, fredagsglädjen, att variationsfattigdomen på kroggatan inte spelar någon roll i mina ögon.

 

Sneddar vidare upp över Kyrkogatan och passerar snart mitt favoritcafé Mignon. Väggar och tak inne på Mignon andas att det funnits där ett tag. Ett tresiffrigt telefonnummer finns tryckt på runda träaskar på väggen tillsammans med caféets namn, som vittnar om historia. Men idag går jag inte in för ovanlighetens skull. Jag svänger upp på Torggatan som leder raka vägen hem och går förbi några stängda klädbutiker...och där plötsligt uppenbarar sig...jag! Nej det var förstås inte jag som stod där inne i Brothers skyltfönster, men det var mina kläder, som jag ännu inte ägde, om ni förstår vad jag menar. Ibland kan man leta i veckor efter nya kläder som åtminstone är någorlunda ok. Men egentligen vill jag alltid köpa kläder som är skitsnygga, sitter perfekt och känns underbart sköna och som ser så där mmmmm ut och jag bara vet att min fru kommer att slicka sig lystert om munnen när hon ser mig i dem. Så vill jag att det ska kännas varje gång. Det var det jag såg...mina kläder. Det var bara såååå jag.

 

En otroligt urläcker svart skinnjacka och en snygg orange-och-vitrutig skjorta och jag bara visste att jag måste ha den. Lördag förmiddag tog jag och min fru en vinterpromenad ner till Mignon och "råkade" glida in på Brothers. Jackan fanns kvar och i min storlek. Yes! Men skjortan var i storlek XL för trång...ÖVER MINA BICEPS! Haha. De var förstås för trångt sydda i ärmarna, men jag i min fåfänga manlighet tog det genast som en komplimang. "Nej, sorry, den passade inte. Jag har för stora muskler." Jo, jag är otroligt fåfäng. Precis som du. Men jag vågar stå för det. Gör det du också. Det är mycket roligare!

 

Så nu är jag en otroligt snygg skinnjacka rikare och många pengar fattigare. Ja, det blev ju förstås några par byxor och en annan skjorta när jag ändå var där i efterjulrean. Kaffestunden på Mignon blev också bättre än mina högt ställda förväntningar då vi träffade på tre härliga vänner som vi inte sett på ett tag. Det blev mycket prat, skratt, kaffe och en inbokad after work. Ibland faller saker bara på plats!

Free your mind